Går på Ryggrehabilitering tre dagar i veckan och kämpar med att komma tillbaka till min vanliga vardag. Men mitt i allt detta ska man utstå försäkringskassans påhopp. Det är inte konstigt att många tacklar av under försäkringskassans hantering, kan inte förstå hur någon som skall hjälpa personer tillbaka till livet, bara kan göra så att man hamnar helt under mattan och tappar allt hopp. Dom måste i mitt fall vara i maskopi med läkarna som inte heller ger något hopp. Min sjukgymnast kämpar med att ge mej hopp fast inte hon kan säga att allt blir bra, och inte heller kan hon lova att jag kommer att komma tillbaka till den rörligheten och smärt friheten jag en gång hade.
Det är tufft, och jag lider med alla som får utstå nedsättande kommentarer. Det bästa hade varit att kunna ge positiva besked. Så att man har något att kämpa för.
Ska försöka att sätta mej och pyssla så att min hjärna styrs bort till något mer trevligt.
kram på er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar